Släktforskning

Här följer en mycket kortfattad beskrivning i hur man släktforskar.

1. Börja med att intervjua dina gamla släktingar. De har mycket ovärderlig information, kanske gamla kort och dokument.
2. Vänd dig till pastorsexpeditionen på orten där personen du vill forska om levat eller avlidit. De har uppgifter om förhållandena de sista 90 åren. Där finns församlingsböcker (de heter husförhörslängder före ca 1900), död- och begravningsböcker, födelse- och dopböcker, flyttningslängder m.m. Man kan också söka efter anhöriga hos Lokala skattemyndigheten, Länsstyrelsen och SCB.
3. De flesta av böckerna som släktforskaren har nytta av finns på Landsarkiven. Men Svensk Arkivinformation i Ramsele (SVAR) har mikrokort man kan låna (18 kr st). De lånas via biblioteken, och man måste ha en mikrokortläsare för att titta på dem . De finns i regel på biblioteken. Många bibliotek har microkort från närbelägna socknar. I Luleå har biblioteket överlåtit microkorten till " Luleå forskarförening". De har också ett stort antal läsare och trevlig personal. Adress och länk till deras hemsida hittar du i menyn under rubriken länkar.

Dop- och födelseböcker

Vet man sin anas födelsedatum och år så kan man börja i födelseboken. Från kyrklig utgångspunkt är dopet viktigare än födelsen. Dopböcker innehåller i första hand uppgifter som hängde samman med den kyrkliga förrättningen. Det är först framemot mitten av 1700-talet som även data för födelse börjar anges mer allmänt. Ibland hör man att det står fel datum för en födelse i kyrkböckerna. Sannolikheten att den skall vara fel i födelseboken är dock liten. Det var en ansvarsfull uppgift för prästen att sköta denna bok. Dessutom är barnen som döps normalt bara 1-3 dagar gamla. Föräldrarna var vanligtvis inte med under själva dopakten. Föräldrarna företräddes i stället av faddrarna. Dessa var viktiga personer, som skulle ta ansvar för barnet om föräldrarna avled innan barnet vuxit upp. Uppgifterna om faddrar bör uppmärksammas. Regelmässigt fanns nämligen bland faddrarna något eller några syskon eller annan nära anhörig till föräldrarna. Bland folk i de högre stånden är faddrarna dock ofta från samma samhällsklass utan att vara närmare släkt. Om det visar sig svårt att spåra upp föräldrarnas härkomst kan det därför ofta löna sig att forska vidare om dem som var närvarande vid dopet, för att härigenom få anknytningar som gör det möjligt att hitta far- och morföräldrar.

Husförhörhörslängder

Här hittar man hela familjen, får information om deras kunskaper i läsning, om de hade tjänstefolk, eller andra som hörde till hushållet. Där står också om någon dött eller om det hänt personer något särskilt t.ex. om en kvinna fött ett oäkta barn, någon brutit mot 6:e budet, gift sig o.s.v. Här står också när någon flyttat. Sedan följer man husförhören framåt och bakåt. OBS! Man ska alltid kolla i Födelse- respektive Dödböcker och inte lita på de datum som står i Husförhören. Husförhören hade ursprungligen till ändamål att kontrollera församlingsbornas förmåga att läsa och förstå de heliga skrifterna. De tidigaste husförhörslängderna är högst individuellt förda men blev senare mer utförliga. Efterhand tillkom också fler uppgifter, närmast av folkbokföringskaraktär. I husförhörslängden infördes alla, by- eller rotevis. Varje gårds befolkning på en sida, med husbonden och hans familj överst och tjänstefolket nederst på sidan.

Alla kunde läsa när folkskolan infördes, detta är unikt för Sverige - och för Finland som följde samma lagar. Undersökningar visar att på 1700-talet kunde uppemot 90 % av befolkningen läsa. Det bör tilläggas att man läste "känd text", mest Lilla Katekesen. Men skriva kunde de inte, för det låg inte i kyrkans intresse.

Följande tecken användes i husförhörslängderna

Kolumn:	Tecken	(Betydelse)
Läser och förstår; Innanläsningen		Har börjat att läsa. Läser svagt. Läser någorlunda. Läser försvarligt. Läser med färdighet.
D:o; Begreppen		Har svagt begrepp. Har någorlunda begrepp. Har försvarligt begrepp. Har gott begrepp.
D:o; Utanläsningen		Läser lilla katekesen; och jämte densamma första huvudstycket av Svebelii Förklaring; och så vidare En punkt för vardera av de fyra övriga huvudstyckena. Glömmes någon av dessa delar, så dras ett streck uppåt ovanför punkten, vilket, vid skedd förbättring, åter görs till en utvidgad Punkt.
Exempel		Läser försvarligt i bok; har gott begrepp; glömt att utantill läsa 4:de och 5:e huvudstycket. Läser svagt i bok; har svagt begrepp; kan Lilla katekesen utantill; men glömt 1 och 2 huvudstycket av Svebelii Förklaring; ännu ej läst de övriga.
Natur-gåvor		Har flit. Har gott förstånd. Har gott minne. Är lättjefull. Har svagt förstånd. Har trögt minne. Vid en förändring, som hos personen kan finna rum, iakttages, att en punkt satt till tvärstrecket, förtager dess bemärkelse, vilken vid ny förändring kan återgivas medelst tvärstreckets utdragande.
Exempel		Har flit, svagt förstånd och trögt minne; densamme har förlorat flit och bibehåller övriga brister. Har gott förstånd och minne; men är äättjefull.
Seder		Oordentlig, felaktig eller brottslig i något avseende; vilket närmare utmärkes med numret av det budord, varemot felet eller förbrytelserna är begångna. För fylleri sättes en punkt efter det svävande strecket. För trätgirighet sättes en punkt framför det svävande strecket. Vid förbättring görs det svävande strecket till en grov, rät linje; men budordens nummer kvarstår; varemot punkten sammanbindes med räta linjer, när fyllerilasten eller trätgirigheten värkligen upphört. När någon undergåttkroppsstraff, eller kyrkoplikt, eller mistat äran, anmärkes sådant med ett kors ovanför det nummer eller tecken, som utvisar brottets art.
Exempel		[Budorden finns i Luthers Lilla Katekes] Känd för uppstudsighet mot föräldrar eller husbönder. Känd för snatteri och fylleri. Mistat äran för mened. Straffad för stöld och fylleri. Densamma, nu mera, icke känd för otrohet eller fylleri.
Förhör	N.	Närvarande För de frånvarande sättes ej något tecken.
Nattvardsgång	5/1 3/7	Communicerat den 5 Januari och den 5 Juli

Församlingsböcker

Efterhand som nya tider bröt in och samhället förändrades, började husförhören komma ur bruk, i första hand i städerna. År 1888 borttogs bötesstraffet för frånvaro. Härmed försvann också husförhörsböckernas ursprungliga uppgift. Kvar stod emellertid sådant som hängde samman med folkbokföringen och nu infördes istället de s.k. Församlingsböckerna. Officiellt tillkom dessa år 1894, men övergången hade på vissa håll, framför allt i städerna, börjat redan tidigare.

Lysnings- och vigselböcker

I dessa böcker finner man i första hand de bägge kontrahenternas namn samt dagen för akten. Att märka är att notisen alltid skulle föras in i den församlings vigselbok som var brudens hemförsamling eller där hon var skriven. Om brudgummen var från annan församling är detta angivet. I vigselböckerna står också ofta deras ålder samt vem som var brudens giftoman. Oftast var det hennes far eller, om han inte levde, hennes äldste bror. Att märka är, att ogift kvinna före år 1863, vare sig hon var gammal eller ung, alltid var omyndig och därför måste ha giftomans tillstånd att gifta sig. I annat fall ålåg det prästen att vägra vigsel. I vigselboken kan man ibland också finna namn på brudgummens löftesmän d.v.s. den eller de, som borgade för att han skulle hålla givet löfte om morgongåva (den egendom som mannen gav hustrun morgonen efter bröllopsnatten; fram till 1920 en barnlös änkas rätt till andel i den avlidne makens egendom). Observeras bör också att ogifta allmogesöner och -döttrar ofta kallas dräng respektive piga i vigselböckerna.

Död- och begravningsböcker

Här hittar man död- och eventuellt begravningsdatum, var personen dog, dödsorsak och hur gammal personen var när han dog. En notis i dessa böcker innehåller först den avlidnes namn. Sedan följer i de äldre böckerna då det väsentligaste ännu var att redovisa den kyrkliga akten datum för begravningen, samt senare även datum för dödsfallet. I dödböcker från 1800-talet och senare brukar anges ålder vid dödsfallet, räknad i är, månader och dagar. När denna uppgift kan jämföras med vad som står i födelseboken, finner man ofta bristande överensstämmelse. I så fall bör uppgiften i födelseboken anses vara den rätta. Det syns som om prästerna själva ofta inte gjort en sådan kontroll utan endast litat till vad anhöriga sagt efter dödsfallet. Uppgift om dödsorsaken förekommer ibland redan på 1600-talet och blir allt vanligare under 1700-talet. Helt andra beteckningar används än nu. "Hetsig feber" t.ex. kan stå för många sjukdomar från influensa till lunginflammation.

Utflyttningslängden

Här står det varifrån personen flyttat och vart, och hur många män- och kvinnor som flyttar. Sedan får man titta i Inflyttningslängden i den församling personen flyttat till.

Arkiv m m

Som en allmän regel gäller principiellt att de handlingar, som är äldre än 100 år skall överlämnas till landsarkiven (stadsarkiven). Emellertid har i praktiken dessa institutioner vanligen tagit emot kyrkoarkiven hos församlingarna fram till ca 1895. Man kan alltså normalt utgå från att kyrkobok för tiden fram till 1895 finns på landsarkiv (stadsarkiv) och från detta år i församlingarnas kyrkoarkiv. Handlingar från de upphörda garnisons- eller militärförsamlingarna har oftast överlämnats till landsarkiv (stadsarkiv). Ett tjugotal församlingar, främst inom Kopparbergs län, har sedan början av 1900- talet fått dispens från skyldigheten att avlämna sina handlingar till landsarkiv. Som regel har en församling per län utsetts till typarkiv vilket innebär att ingen mera omfattande gallring av församlingarnas handlingar, t ex bilagor till kyrkoböckerna, sker.

De regionala arkiven har följande geografiska omfattning:
Landsarkivet i Härnösand: Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län.
Landsarkivet i Östersund: Jämtlands län.

SCB-utdrag
Kopior av husförhörs- eller församlingsboksuppgifter för vart tionde år från 1860 till 1945 har av församlingarna sänts in till Statistiska Centralbyrån (SCB) i Stockholm. Dit har även skickats utdrag ur födelse-, vigsel- och dödböcker för varje år 1860-1949. Utdragen innehåller något färre uppgifter om förrättningarna än originalböckerna. Utdrag ur eller kopior av flyttningslängder ingår inte i det material, som levererats till SCB. En överenskommelse har ingåtts mellan SCB och riksarkivet om att SCBs utdrag skall överföras till riksarkivet under budgetåret 1988/89. Hos SCB finns dessutom för närvarande uppgifter om emigranter, immigranter och obefintliga (till bok över obefintliga7 överförda personer), som församlingarna sände in till SCB varje år till och med 1947 på de s k summariska fölkmängdsredogörelserna. Uppgifter om emigranter finns fr o m 1860, om immigranter fr o m 1875 och om obefintliga fr o m 1911.