Släkttavlan

Är en grafisk framställning över släktskap mellan olika personer. Med utgångspunkt från en viss person kan beskrivningen avse dennes förfäder eller ättlingar. De förra kallas ascendenter och de senare descendenter. Det viktigaste i det här sammanhanget är inte att lära sig alla olika begrepp som behandlas här, utan att hitta ett hållbart system för att hålla reda på alla de anor man så småningom forskar fram.

Det finns två huvudtyper av släkttavlor vilka ibland har formen av ett träd och då ofta kallas släktträd.

Stamtavlan visar en persons ättlingar (descendenter). alltså en släkt, dvs. alla personer som har samma stamfader (och oftast samma släktnamn). Farfar och farfars bror finns med, men varken morfar eller mormor platsar i släkttavlan. Barn och barnbarn visas och generationsbegreppet är tydligt. Kvinnor som gifts in i släkten finns med, men döttrar som gifter sig går över till annan släkt.

Antavlan visar en persons förfäder (ascendenter), dvs. far och mor, farfar och farmor, morfar och mormor osv. men ej farfars bror. Man utgår från valfri person (probanden) och beskriver dennes anor. Samma person kan vara både farmor och mormorsmor. Det kallas anförlust och är mycket vanligt i kungahus, men även hos den enkle bonden förekommer det. Vid kusingifte kan t.ex. farfar och morfar vara samma person. Generationsbegreppet är alltså inte självklart. Detta fenomen ser man extra tydligt i min forskning i släkten Hansi.

 Numreringssystem

För att hålla reda på anorna måste man numrera dem på något sätt, vi ska här titta på de två vanligaste systemen. I det första sättet börjar man med att ange generationen följt av ett siffersystem som alltid börjar med ett från vänster, som exempel blir då far 2, farfar 3:1 och farmor 3:2. Fördelen med systemet är att man ser vilken generation som anan har.

I det andra systemet (som jag valt att använda) multiplicerar man anans nummer med 2, där männen alltid får jämna nummer och kvinnorna ojämna. Exempel: Probanden 1, Far 2, Mor 3, viket ger farfar nr 4, farmor nr 5, farfarsfar nr 8 o.s.v. Fördelen med det här systemet är att man enklare kan hålla reda på vilken gren man följer.

Naturligtvis kan man kombinera de två systemen så att man får ett tredje där man använder generationssiffran tillsammans med anans nummer från det andra systemet. Det viktigaste är att man väljer ett system som passar en själv. Jag har t.ex. inte valt trädformen som antavla utan gjort ett eget system som du kan se i mina släktforskningar under flikarna "Antavla 1" och "Antavla 2".

Tabellen (ansedeln/personakten)

Är ett komplement till stam- och antavla och innehåller mera detaljerade uppgifter om en person. I vissa fall är den också kompletterad med foton, artiklar, ljudinspelningar o. dyl. I släktforskningslitteratur finns ofta förslag på hur man utformar tabellerna. Jag har valt att göra väldigt enkla tabeller. I dessa presenteras föräldrarna med all information man kan hitta om dem, t.ex. antalet barn och när dessa är födda. Barnen har här en underordnad roll eftersom de presenteras mer utförligt när de själva blivit föräldrar.

I genealogiska sammanhang är utgångspunkten ofta tanken på en kärnfamilj med pappa, mamma och barn. Denna är inte alltid tillämplig -- den var det ofta inte i gångna tider heller -- och då stämmer inte denna uppställning helt. Efter omgifte kan ju en person vara både morbror och kusin till en annan. Det har ändå ansetts vara lämpligt att i huvudsak hålla fast vid idén med par.

Exempel:

OBS! var noga med att ange källa, det vill säga var du hittat informationen, det har du glädje av senare.