Släktnamn

De folkliga namnen på växter skiljer sig mellan olika länder och ibland också inom ett och samma språk. Därför har alla växter även internationellt användbara vetenskapliga namn. Släktnamnet är en undergrupp till en familj, bestående av en eller flera arter med liknande särdrag. Ett exempel på ett släkte med en art är Linnaea (linneor) och ett med ett hundratal svenska arter är Carex (starrar). Släktnamn skrivs alltid med stor bokstav.

Det var tidigare vanligt att flera personer, särskilt om de arbetade i olika länder, beskrev samma växt under olika namn helt oberoende av varandra och på så sätt kunde en art ofta få mer än ett namn. Det äldsta vetenskapliga binära artnamn som använts på en växt har dock prioritet över alla andra. Det äldsta artnamnet skall således gälla och de övriga blir synonymer.

En annan orsak till att en växt byter namn är att det visar sig att den är närmare besläktad med arter i något annat släkte. I ett sådant fall flyttas arten till ett nytt släkte, dess vetenskapliga namn ändras genom att släktnamnet ändras och auktorsbeteckningen tillförs namnet på den som flyttat arten till det nya släktet. En sådan art är dock redan beskriven och har ett basnamn (basionym). För att visa att arten ursprungligen beskrivits under ett annat släktnamn placeras basnamnets auktorsbeteckning inom parantes före beteckningen på den som är ansvarig för flyttningen. Som exempel på en situation där olika personer haft olika uppfattningar om släktavgränsningar är arten ängsnycklar (Dactylorhiza incarnata). Den beskrevs av Linné som Orchis incarnata, men har sedan flyttats till Dactylorchis av Vermeulen, som Dactylorchis incarnata (L.) Verm., medan Soó ansåg att den skulle föras till släktet. Dactylorhiza som Dactylorhiza incarnata (L.) Soó. Detta ger tre synonyma namn, men basnamnet är Linnés Orchis incarnata vilket anges genom att hans artnamn (incarnata) används och att hans auktorsbeteckning finns inom parantes i samtliga synonymer.

Typexemplar. Alla arter som beskrivits har typexemplar, det vill säga exemplar som legat till grund för beskrivningen. Dessa så kallade typer är av särskilt intresse om man vill veta exakt vilken art en forskare menat med sin beskrivning. Det händer ofta att det som man länge betraktat som en enda art visar sig vara två distinkta arter. Det innebär att en av de två måste ges ett nytt namn och då anger typexemplaret vilken av de två det existerande namnet tillhör.

Artnamn eller artepitet

Artnamnet anger en egenskap hos arten eller hedrar minnet av en person. Exempelvis har starren Carex nigra ett artnamn som betyder svart och syftar på dess svarta axfjäll. Artnamn skrivs alltid med liten bokstav, även om det är bildat av namnet på en person.

Auktorsnamn. I ett vetenskapligt namn ingår ytterligare en del, nämligen en auktorsbeteckning, som visar vem det är som givit växten dess namn, vanligen skrivs dessa som förkortningar, Linné skrivs alltid L., etc. Antalet botanister som varit aktiva med att beskriva växter är dock för stort för att kunna återges i detta sammanhang. Ett särfall är då ett vetenskapligt namn felaktigt använts för en art i till exempel en flora. Det kan visa sig att det aktuella namnet hör till en helt annan art, och feltolkats av flera floraförfattare. Detta brukar anges genom att man istället för en auktorsbeteckning skriver auct., vilket skall förstås 'enligt flera författare, men felaktigt applicerat'.

Det vetenskapliga namnet på ek är Quercus robur L., där Quercus är släktnamnet, robur artnamnet och L. auktorsbeteckningen som anger att det är Linné som givit arten dess binära vetenskapliga namn. Före Linnés Species plantarum kallades samma art i vetenskaplig litteratur: Quercus foliis deciduis oblongis superne latioribus: sinuibus acutioribus angulis obtusis. De binära vetenskapliga namnen visade sig enklare att hantera och ingen har till dags dato kommit på ett enklare och bättre sätt att namnge växter och det är skälet till att Linnés namnsättningsmetod levt kvar sedan mitten av 1700-talet.