Fysionomi

Anletsdragen och temperamentet

Den naturliga sinnesbeskaffenhet hos människan, som ger hennes liv dess grundton och låter det gå i ljust eller mörkt, kallar vi hennes temperament. Redan forntiden skilde mellan fyra olika temperament, nämligen det flegmatiska, det koleriska, det sangviniska och det melankoliska, vilka träffande liknades vid de fyra elementen.

Det flegmatiska temperamentet liknades sålunda vid vattnet, det koleriska vid elden, det sangviniska vid luften och det melankoliska vid jorden. Ett av dessa temperament är förhärskande hos varje människa, ehuru naturligtvis drag från ett eller flera av de övriga i de allra flesta fall även förekommer.
En lycklig förening av kolerikerns eldsjäl, sangvinikerns fantasi och ljusa livsmod, melankolikerns djup och känsla samt flegmatikerns lugna kraft skapar helt säkert den mest fullödiga karaktären.

Här ska nu titta på, hur man av människans anletsdrag kan sluta sig till hennes temperament, och på samma gång ange de för varje temperament karakteristiska egenskaperna.

Flegmatikern | Kolerikern | Sangvinikern | Melankolikern

Planettyper

Forntidens greker förkroppsligade som bekant, naturens krafter i sin religions gudar och gudinnor. Deras himmel, Olympen, var ingenting annat än en ideell bild av vår värld. Varje gud hade sin karaktär och sin skönhet. Även världsrymdens planeter ingick i gudaskaran, och var och en av dem tilldelades sina särskilda egenskaper.

Det är denna vackra symbolism, som en fransk fysionomist, Eugéne Ledos, upptagit, i det han skapat åtta idealtyper, som han gett namn efter planeterna och av vilka var och en svarar mot en karaktär med dubbelt ansikte: det lyckliga och det olyckliga ansiktet. Han får sålunda i verkligheten sexton typer. Emellertid må man inte vänta att hos en person uteslutande finna sådana drag, som utmärker en enda typ. Hos varje människa är två, tre eller någon gång fyra typer blandade, och konsten blir då att leta ut, vilka typer som är förhärskande, samt att med ledning härav sluta sig till personens karaktär.

Planettyperna har sålunda ingenting alls med stjärntydnings konsten att göra, vilket namnet eljest lätt kunde förleda oss att tro.

Som jag nedan ska visa, går Ledos' metod ut på en granskning inte blott av ansiktets form och dess särskilda delar, utan även av personen i sin helhet, hans gestalt, uppträdande o.s.v. Denna lära faller alltså delvis utanför den egentliga fysionomin, som ju endast sysslar med anletsdragen, men då dessa i alla fall spelar huvudrollen, har jag ansett det lämpligt att här lämna en översikt av Ledos' teori. Nu övergår vi till de särskilda planettyperna.